Jag vet inte om det är jag som är överkänslig, larvig eller helt enkelt inte känner mig trygg utan min familj. Jag skrev tidigare att det var en tuff natt för mig när vi övernattade efter Ullared och jag tänkte berätta varför. I lite mer än tre års tid har jag inte sovit en natt utan Daniel (bortsett från något fylletjaffs som slutade med att jag gick hem till mamma) och dom få gångerna vi lämnat bort Theodor har jag och Daniel sovit tillsammans. Det är minst lika jobbigt att vara utan Daniel som att vara utan Theodor och att inte ha någon av mina killar vid min sida fick tårarna att rulla nedför kinderna. Den jobbigaste känslan var nog att jag på kvällen låg och tänkte på att det tar ca fem timmar att bila hem och att vi under den färden ska stanna för mat osv. Så fort jag slår upp mina ögon vill jag pussa familjen godmorgon. Totalt tror jag att jag sov två-tre timmar den natten, sista gången gången jag kollade på klockan var den 03.48. Det är svårt för mig att vara utan Daniel och Theodor men någonstans tror jag att jag behövde det. Jag behövde få sakna och det gjorde jag!
Jag grät också massor när jag sov borta från Alice första gången, nu vill jag inte sova utan henne igen… Jag saknade henne för mkt! <3 En helt annan sak – WOW vilka snygga ben du har! Hoppas vi ses snart igen! Kram Angelica
Varför ska det vara så svårt 🙁 jag vill inte heller sova utan Theodor igen haha. Tänk vad mycket dom små betyder för oss! Men åh tack snälla!! Vad glad jag blir 🙂 Det behövs såhär en sliten fredag när påsarna under ögonen hänger nedanför hakan haha! Det hoppas jag med, jätte roligt att träffa dig och Alice sist 🙂 Du är en sån frisk fläkt! <33 Kram
känner verkligen igen mig. Samma när sambon är iväg på kväll/natt, sover bara ytligt tills han kommer hem och ligger i sängen. Skulle aldrig kunna sova utan båda pojkarna tror jag :p