Sandra Lundqvist – trebarnsmamma till Theodor, Alva-Li och Alisia

Hon har sitt kontor hemma så vid halv tolv rullade vi in på uppfarten. Det första mötet är mer teoretiskt för att jag som hundägare ska få en uppfattning om varför Måns är som han är och vad jag ger för signaler om jag gör på ett visst sätt. Om jag säger såhär, vi har mycket att jobba på men hon trodde absolut att vi skulle få bukt på vår situation. Igår höll vi oss alltså inomhus och pratade en hel del och hon visade även några bra övningar som jag ska jobba på tills nästa gång (och självklart i framtiden också).

Det var mycket om att jag skulle lära mig tyda Måns kroppsspråk och om han tar till sig det jag säger. Vilket han inte alls har gjort innan. Jag såg en enorm skillnad direkt när jag visste hur jag skulle göra och hon gav det fantastiska tipset om öronen. Man kan se på hundens öron om denne lyssnar, är fullt fokuserad framåt och ignorerar dig, tar till sig om denne gjort något dumt osv. Innan har vi kunnat säga till honom om han varit olydig och han har bara efter någon sekund glömt det vi sagt och gör precis likadant igen.

Det var väldigt lärorikt att sitta ner och prata samtidigt som hon visar hur det ”ska vara” eller ”kan gå till” innan vi går ut och övar på det praktiska. Sen är det självklart annorlunda att vara där hos henne och att vara hemma. Hos henne får du all den hjälp och vägledning du behöver och hemma är du själv. Det känns som om att jag har hundra olika saker att tänka på här hemma men jag tror att det kommer att falla sig naturligt när vi övat, övat & övat och fått in rutiner på hur vardagen faktiskt ska se ut med hund. Måns är en väldigt stressad liten krabat med största sannorlikhet för att jag gett honom intrycket att han är ”ledaren” ute och måste fatta alla beslut och därför ha koll på allt. Det är jag som ska gå ut med honom och skydda honom och inte han med mig. Det är vad vi till största del ska öva på! Sen har vi börjat använda en blomspruta som förstärkning på mitt NEJ. När jag säger nej ska han lyssna men eftersom att han inte gör det har vi nu lagt till blomsprutan. Jag har provat det förut men nu är det annorlunda, nu vet jag i vilket syfte jag använder blomsprutan och inte bara sprutar vatten hejvilt på honom. 

 

Det är väldigt lätt att köpa hundra olika böcker, hundrafemtio olika selen/koppel (som tillverkarna är jätte glada över) och läsa på tvåhundra olika hemsidor om hur man ska göra med en hund som inte lyssnar, skäller, drar i kopplet och/eller är stressad. Men det är viktigt att man gör allt på rätt sätt från början och det tror jag är svårt genom att bara köpa ett nytt sele tex. Sen säger jag inte att det inte är bra att läsa sig till olika tips och trix. Det tror jag är jätte bra bara man verkligen förstår vad det faktiskt står. Jag är jätte glad att jag har sökt hjälp (för tredje gången) och inte gett upp. Förhoppningsvis kommer Anna kunna vägleda oss till härligare promenader och bättre kommunikation.