Igår var alltså det tredje och sista mötet med Hundpsykologen Anna Ögren. Vi tränade på hundmöten och ”hemligheten” för att det ska fungera för mig och Måns är att vara absolut konsekvent och förberedd. Måns går jätte fint i koppel nu och det räcker med att jag säger fot så går han bredvid mig. Men ibland tror han att jag inte är tillräckligt uppmärksam på honom och försöker gå lite framför mig (jag ritar upp ett streck i mitt huvud som han inte får passera) och där gäller det att säga till ordentligt på en gång med ett tydligt NEJ och skramlet (för tillfället använder jag mig av nycklar i en påse som jag skramlar med). Det fungerar jätte bra och han fortsätter sen att gå fint bredvid mig. När han gör som jag vill använder jag mig av en klicker, hans favorit godis & ett BRA. Ja det blir ganska mycket att ha med sig när vi går ut men tanken är att mitt NEJ ska förstärkas av skramlet eller vattensprutan (som tyvärr inte fungerar lika bra längre) så att jag i framtiden bara ska behöva använda ett tydligt NEJ och att han då ska förstå att jag menar allvar och han ska koppla klickern som ett BRA så att jag bara behöver ha den med mig. Men än så länge behöver jag dessa redskap. När det sen kommer en hund (såhär var det iaf igår) är han så fokuserad på att gå fot och se vart jag sätter mina fötter. Så fort vi ser hunden, även om det är på kilometerlångt avstånd klickar jag, ger honom godiset och säger BRA, Och varje gång han ens sneglar på hunden klickar jag och ger honom godis. Och så håller vi på tills hunden är utom räckvidd och Måns hinner inte börja skälla. Det är därför det är så viktigt att jag är förberedd med godis ifall det dyker upp en hund runt hörnet. Igår mötte vi tre hundar och det gick jätte bra. Han försöker givetvis skälla och blev lite stressad men det är då klickern och godiset dyker upp så att han ska koppla andra mötande hundar till något positivit (beröm – godis).
Vi har mycket att jobba på och jag kom precis in från en långpromenad med Måns och vi rent ut sagt letade efter hundar. Tillslut lyckades vi se en liten chihuahua. Måns försökte skälla men gav upp ganska snabbt. Små hundar har egentligen aldrig varit något större problem utan det är stora hundar som är det största bekymret.
Senaste kommentarer