Efter att ha satt upp sista ballongen, gjort i ordning både mig själv och bebis minns jag hur jag gick igenom checklistan i huvudet och upprepade ”dopklänning” ett flertal gånger. Hur vore det om vi kom till kyrkan utan självaste dopklänningen. Jag var helt säker på att allt var med men väl inne i församlingsrummet fattades skötväskan. Detta upptäcktes i samma sekund som Theodor uträttade nummer två. Tur att det var fler jämngamla bebisar på dopet och att extrablöjor är typ det sista en mamma tänker på innan hon lämnar hemmet.
Klockan 13.00 ringde kyrkklockorna och kort därefter spatserade vi in, jag och Daniel med Theodor i famnen längst fram, prästen strax bakom och gudföräldrarna Mika och Lisette hack i häl. Redan här fick jag kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Den virkade klänningen som gått i generationer passade Theodor perfekt och han var så fin.
Theodor skötte sig exemplariskt från början till slut. Ungefär in i halva ceremonin sjöng vår fina vän Kelly ”du är allt” med Sonja Aldén och där brast det. Vilken röst. Och vilken känsla! Jag fick rysningar i hela kroppen och lyssnade till varje ord och mening som kom ut. En otroligt vacker låt som berör varje del av hjärtat.
Vi fick en väldigt lättsam, lite yngre kvinnlig präst. Hon pratade fritt om namnet Theodor som betyder gudagåva eller en present från gud. Det är precis vad han är för oss, en gåva. Psalmerna vi sjöng på dopet var ”Tryggare kan ingen vara” och ”Du vet väl om att du är värdefull”. Jag fick knappt fram ett ord. När det var dags för Theodor att tilldelas sitt namn hängde prästen upp en liten ängel med Theodor skrivet på magen. Alla barn som döps in i kyrkan får en egen ängel som sen sparas.
Senaste kommentarer