Sandra Lundqvist – trebarnsmamma till Theodor, Alva-Li och Alisia

I skrivande stund har jag precis lagt Theodor för vila, äter pepparkakor med smör och ost medan min skål med nudlar får stå och svalna. Daniel fick hjälpa mig att bära den heta skålen från köket till vardagsrummet för att jag inte skulle täcka kroppen med hett vatten. Det har nämligen låst sig i ena skinkan och jag vankar fram. Skålen med nudlar är egentligen totalt onödig då vi nyss åt lunch men ett illamående svällde över mig och kroppen skrek efter just nudlar. 

 

Det slog mig att jag inte har reflekterat över mina förväntningar kring en förlossning med lillasyster. Förlossningen med Theodor får topp betyg, alla var så vänliga och hjälpsamma. Dock finns det en sak att anmärka på, däremot ingenting vi kan styra över, Daniel hade hög feber och gjorde allt för att samla ork. Denna gång hoppas jag på att vi båda får vara friska och kan minnas förlossningen som en fantastisk upplevelse och njuta i stunden så mycket det går. Mellan inandningarna i lustgasen tog jag bilder på Daniel som låg i en saccosäck täck med en filt och frågade honom om han ville prova. En förlossning involverar båda parter och jag vill att Daniel ska orka vara delaktig. Givetvis var han delaktig och världens bästa partner under hela förlossningen trots att han mådde dåligt. 

 

Angående smärtlindring är jag likt min första förlossning öppen för förslag. Vid behov vill jag andas lustgas och få epidural. Att barnmorskorna ser till mitt bästa är viktigt och jag vill inte ha alldeles för ont för länge. Om ni förstår. Jag tänker också tala om för personalen att jag fick ett hematom efter förlossningen med Theodor (jag antar att dem kan se det i min journal) vilket medförde större och värre smärtor än själva förlossningen och det tog mig fem veckor att bli återställd efter tre operationer/ingrepp. När jag berättade om mina smärtor där och då gav de mig en alvedon och trodde först att det var eftervärkar. En förstföderska som inte vet hur det ska kännas. Jag kände mig otroligt dum innan vi fick rätt hjälp.

 

Om 23 dagar är hon beräknad, tre veckor och två dagar. Jisses vad tiden gott fort. Bilderna nedan är alla tagna på BB Karolinska, från värkarbetet till hemgång. När jag ser dessa och minns tillbaka rinner tårarna.