Familjens minsta medlem tar fler steg utan stöd för var dag som går. Vi behöver bara sträcka ut armarna mot honom så kommer han skrattandes. Det är precis som om att det kittlas i magen på Theodor när han släpper den fasta punkten och står själv. Nu dröjer det nog inte länge tills han ställer sig upp utan stöd och går dit han behagar. Än så länge vill han inte gå om det inte finns en famn att landa i.
Inte det lättaste att fånga på bild.
Senaste kommentarer