Sandra Lundqvist – trebarnsmamma till Theodor, Alva-Li och Alisia

Jag kände inte igen mitt barn

Nattetid har sett likadant ut den senaste veckan, alldeles för lite sömn och alldeles för mycket gråt. Theodor är fortfarande sjuk med feber och hostar något fruktansvärt nätterna igenom. En av mina största rädslor sedan Theodor började på förskola har varit att han skall drabbas av nattskräck. Jag har både läst och hört obehagliga historier om nattskräck och när man söker på ordet i bilder visas läskiga demoner. 
I lördags fick Theodor ett nattskräcksanfall. Att inte få kontakt med sitt barn som verkar så vaket men ändå så borta var hemsk. Det värsta var inte att han slängde sig från sida till sida och slogs hejvilt, det värsta var när jag kollade på hans uppspärrade svarta ögon. Pupillerna tog över hela ögat och han kändes som en annan person, någon jag inte kände igen. Där brast det för mig och Daniel fick helt ta över. Efter fem minuter kunde man se hur hela kroppen mjuknade och han sökte efter napp och snutte samtidigt som han ville komma till min famn. Så fort jag tog i honom somnade han om. Hela natten låg jag och tänkte på det som precis hänt och var livrädd för ännu ett anfall. Tack och lov slapp vi uppleva det men oron sitter kvar. 
Jag läste att ett nattskräcksanfall är vanligast hos pojkar, kan komma att uppstå om barnet är i tidigt förskoleålder, pga sömnbrist eller om barnet inte har fått utlopp för sin energi. Allt detta stämmer in då Theodor har varit sjuk och inte kommit till ro under nätterna och dessutom inte har kunnat leka som vanligt. 
Dela gärna med er av era berättelser. Hur upplevde ni anfallen? Har de upprepats eller kom de plötsligt?
 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Cissi

    Hugo har haft nattskräck ganska länge. Det uppstår kanske 1 gång i månaden. Det är hemskt, men tänk på att barnen inte minns någonting och att man inte ska hålla fast dom. Puss!

  2. Sara ~ Candis

    Men herregud vad hemskt 🙁 Inte fått uppleva det än. Men nu har Mini fått flytta till eget rum, blir tredje natten idag, och jag bävar för om detta skulle hända :'(

  3. Anonym

    Min son på 15 månader bärkasse på förskolan i augusti, nu vaknar nästan varje natt och skriker i panik, alltså i riktig panik. Det är fruktansvärt jobbigt.

stats