Jag är väldigt duktig på att hitta fel när det gäller min kropp men nu tänkte jag ta chansen till att berömma och hylla den. Jag har burit på två barn och en degig mage, platt rumpa och påsiga bröst är milda konsekvenser. Vikten har aldrig varit något problem för mig och jag har enligt många genomgått två ”dröm”graviditeter och endast gått upp ca 10 kilo båda gångerna.
Efter förlossningen med Theodor hade jag det väldigt tufft (mer om det hittar ni under kategorin ’Theodors förlossning/Efter förlossningen’) och att träna fanns inte på världskartan. Sommaren kom snabbt och det var dags att visa sig i bikini. Lyckligtvis tog min kropp hand om det mesta på egen hand och jag hade inga problem med att visa mig halvnaken. Dock hade jag som mål att bli fastare och stärka upp kroppen, väldigt sunda mål enligt mig. Detta skulle jag ta tag i efter amningsperioden men kort därefter blev jag gravid igen. Nu efter min andra förlossning är kroppen nästintill i sin ursprungliga form men magen är fortfarande mjuk och musklerna nästintill obefintliga. Jag vill fortfarande bli fastare och äta sunt men det är ingen hets.
Alla är vi olika och mer eller mindre stolta över olika saker. Jag är stolt över min kropp och vill hylla kvinnokroppen bara för att den kan.
Min kropp 4 veckor efter förlossningen med Alva-Li.
Hoppas du inte tar denna kommentar på "fel" sätt men jag thar lite svårt att se vad du vill poängtera i detta inlägg. Att vi ska vara stolta över våra kroppar som kan bära våra barn, och att man inte har samma kropp efter som innan inte spelar nån roll. För i samma inlägg får jag känslan av att du är stolt över att fortfarande vara smal trots att du fått barn. Och att hade din kropp inte tagit han dom extrakilona hade du inte velat visa dig i bikini osv. Det blir två olika poänger i inlägget på något sätt. Kanske ha rjag missförstått?