Vid 8 månaders ålder kan barnet komma in i en separationsfas och det är tydligt att Theodor befinner sig just där. På Babyvarlden.se finns bra och mycket information om denna fas och jag känner mig klokare efter att ha läst om vad som står. Man kan också läsa om hur dessa ”rädslor” kan hanteras och där står det bland annat att rädslan barnet känner är äkta. Det är viktigt att känna till.
Ett utdrag- ”De flesta barn förändrar sitt förhållande till främmande människor när de är cirka 8 månader, eller lite tidigare. Man kan skilja mellan två former av rädsla i denna period. Den ena är separationsångesten, alltså barnets rädsla att bli skiljt från sina föräldrar. Den andra är rädslan för främmande personer. Ofta märks detta när du måste lämna barnet en stund åt någon annan.
När barnet blir rädd för andra människor handlar det ofta inte om personen i sig, utan sättet han eller hon uppför sig på. Det kan handla om att de kommer för nära, pratar högt, insisterar på att kramas och så vidare utan att ta hänsyn till och vara uppmärksam på barnets känslor. Det bästa är om barnet själv kan få ta initiativ till att närma sig andra i sitt eget tempo. För mor- och farföräldrar som är intresserade av barnet kan detta vara svårt, men de flesta känner till att barnet kan vara avvaktande mot andra än föräldrarna i en viss ålder, och om de inte gör det så kan du förklara att detta är väldigt vanligt.
Barnet kan nu komma ihåg sina närmaste, föräldrar och syskon och de föredrar deras sällskap. Barnet kan gråta när du lämnar det och bli glad och önska närhet när du kommer tillbaka. Det kan visa sig genom att barnet sträcker sina armar mot dig eller genom att komma krypande. Du får de bredaste leendena och de varmaste ögonkasten – du är barnets favorit! Baksidan av medaljen är att barnet föredrar ditt sällskap framför andras, och att det därför blir ängsligt när du är borta. Sådana reaktioner är ett tecken på att barnet har en sund anknytning till dig, det är en naturlig del av barnets utveckling.”
Melody&Theodor.
Senaste kommentarer