Sandra Lundqvist – trebarnsmamma till Theodor, Alva-Li och Alisia

Bloggandet har ännu inte kommit igång men inom kort ska jag vara i fas. Dagarna med en snabbt utvecklande liten gör det svårt för mig att hinna med annat än att busa, mata och se till att det lilla huvudet inte far i backen. Theodor tar sig mellan möbler och rätt som det är släpper han och balansen sviker. Däremot blir han stadigare för varje dag som går och enligt gissningar dröjer det inte länge innan han kan gå/stå själv. Något steg har han tagit från möbel till famn. 

 

Under dessa bloggfria dagar har vi gjort allt vad livet med småbarn innebär. Ju äldre Theodor blir desto svårare tycker jag att det är att planera utan att det ska bli stressigt. Samtidigt som det blir lättare på något vis. Allt tar längre tid och för att inte tala om när vi ska gå ut. Det ska kläs på, stretas emot och ständigt vara i famnen. Att sitta på ett café och ta en fika är dödsdömt. Inte riktigt men nästan. Theodor är nöjd mest hela tiden om det finns någonting att göra. Sitta still i famnen går inte hem.

I torsdags bjöd vi över Michaela, Hilja, Freja och hunden Charlie. Barnen röjde i Theodors rum medan vi klunkade kaffe och ordnade med lunch. Att göra tre barn nöjda samtidigt var lättare än jag trodde (om du läser det här Daniel, pik pik). 

Igår hade vi min familj över på middag och jag behövde inte lyfta ett finger. Mamma stod för både mat och handling. Vi njöt av ett glas vin samtidigt som vi pratade i timmar.