Hej lördag,
I och med att hela familjen är hemma tillsammans dagarna i ända har vi nästintill inga tider att anpassa oss efter, bortsett från de dagar hemsjukvården kommer hem till oss vilket är ungefär 2-3 gånger i veckan. Barnen kommer mest troligt inte att gå tillbaka till förskolan fören nästa år och när Daniel kommer återgå till arbete är ännu inte bestämt. De senaste nätterna har varit rätt tuffa för mig då lillasysters andnings-/rörelselarm har larmat stup i kvarten pga dålig mottagning (det lyser olika lampor på larmdosan beroende på vad det är som utlöst larmet). Paniken som jag vaknar upp med när det piper är fruktansvärd. Idag fick vi nog och Daniel åkte och bytte ut larmet som konstaterades defekt.
Jag tänkte berätta mer om sondmatningen, andningslarmet och hemsjukvården i ett eget inlägg för er som är intresserade. Givetvis kommer det även en förlossningsberättelse. Sondmatningarna och bacillerna är huvudanledningarna till att vi håller oss hemma mest hela dagarna. Amningen fungerar förvånansvärt bra men i och med att hon har varit väldigt liten, 1954 gram som lägst, behöver hon lite extra hjälp för att gå upp i vikt och det får hon via sonden. När vi låg på neonatalen fick hon 55 ml bröstmjölk via sonden och idag är vi nere på 30 ml plus amning. I morgon ska vi trappa ned till 25 ml och förhoppningsvis dröjer det inte länge innan hon kan vara helt utan sond. Att vardagen fortsätter precis som vanligt utanför denna bubbla känns surrealistiskt. Jag har en vriden tidsuppfattning och häromdagen stod jag och sminkade mig vid 04:20 medan jag idag klev upp vid 10.
Min Li.
Senaste kommentarer