Den senaste tiden har vi haft det tufft vid lämning med Theodor. Han säger att det känns jobbigt att gå till förskolan och han vill inte vara där. Det har gått lite i perioder för honom och jag tror att mycket av hans osäkerhet har att göra med att det har varit en ofantlig rotation bland pedagogerna just på hans avdelning. Dessutom har de omorganiserat på förskolan och hans avdelning har nu slagits samman med de äldsta barnen. Periodvis älskar han att gå på förskolan, jag vet att han har många kompisar och i slutet på dagen berättar han om hur roligt han har haft. Men det är just vid lämningen och vägen till förskolan.
Igår kramades vi länge innan jag skulle gå och jag försökte skoja till det. Han är aldrig arg, slåss eller skriker när jag ska gå utan han är genuint ledsen. Tårarna rinner nedför kinderna och jag känner en otrolig skuld. Skuld i att jag faktisk lämnar honom och är hemma tillsammans med Alisa. Förra veckan fick han vara hemma hela veckan men jag vill även kunna ge Alisia den tid både Theodor och Alva-Li har fått när jag var föräldraledig med dem. Om jag visste att han hade haft det jobbigt under dagarna hade jag haft honom hemma så länge han behövde men nu vet jag att det snabbt går över. Ändå är det så tufft.
När vi hade kramats färdigt sa han:
-Mamma, jag vill följa med dig till dörren.
-Självklart får du det hjärtat, men ska du inte stanna här med Linnea? (En av hans pedagoger).
-Nej, jag vill följa med dig så att jag kan se när du går härifrån. Och så fortsatte tårarna att rinna.
Då brast det. Mina tårar brände under ögonlocket och när vi kramades en sista gång kunde jag inte hejda mig. Jag sa till honom att jag gråter för att jag är så glad. ’Kommer du ihåg när ni kom och hälsade på mig och Alisia på sjukhuset, och att jag grät för att jag var glad? Det är likadant nu. Jag gråter för att jag blir så glad av alla dina kramar’. Jisses vad sorgligt det är att se det dyrbaraste man har ledsen.
Hur är det för er andra som har barn i 4-5 års åldern vid lämning?
Han som tog oss med storm. Mitt allt! Jisses vad jag älskar dig.
Theo ❤ ja de har inte haft det lätt på avdelningen med all rotation. Albin hade tufft förra hösten när den första förändringen var. Får hoppas det blir lättare för Theo snart. Man blir lite ledsen i hjärtat när du skriver om det. Märkte när jag var med på förskolan hur han lekte och verkade ha kul hela dagen.
Kram
Tack kära du för din omtanke <3 Ja det har verkligen varit mycket förändringar på sistone, egentligen hela tiden i deras grupp med rotation på personal (Alexandra är ju den enda som är kvar från början och även hon var borta ett tag) och sen ihopslagningen osv 🙁 Vad glad jag blir att höra att han var glad mest hela dagen när du var där!
Kram
Vår 4 åring (5 i vinter) älskar förskolan och får in typ som str han kommer ”hem”. Däremot har vi en lillasyster på två år som har varit hysteriskt ledsen senaste veckan vid lämning 🙁 Det gör ju verkligen ont i en! Men hon blir också nöjd så fort vi lämnat men ändå..
Vad skönt att höra att er son tycks trivas! 🙂 Det gör så fruktansvärt ont att se dom små så ledsena 🙁 Föhoppningsvis går det över för er tjej snart också. Idag fick mannen lämna och det gick betydligt lättare. Kram till dig!