Okej jag trodde inte jag var rädd för blixt och åska, visst tycker jag att det är obehagligt men inatt var jag nära till tårar. En allmänt trött mamma sedan tidigare såg fram emot en natt med mycket sömn och barnvakt på morgonen om mini skulle göra morgon tidigt (det gäller att passa på när mormor mer än gärna umgås med sitt barnbarn). Så fel det blev, Theodor sov en av sina bättre nätter medan jag, Daniel och två hundar låg klarvakna med uppspärrade ögon. Här på landet sover vi tätt och det blir lätt varmt så att ha fönstret öppet är självklart. Till en början var det rätt mysigt att ligga och lyssna till regnet och åskan men när åskan successivt kom närmare och det lät som om att den befann sig inuti mitt huvud och blixten slog ner hos grannen (!!) var det inte lika mysigt längre. Ni läste rätt, bara några hus bort slog den ner och vi som var vakna (det var helt omöjligt att sova) såg hur hela tomten lös upp, det knäppte till och sen kom braket. Jag erkänner, jag var livrädd!
Senaste kommentarer