Med ett akut kejsarsnitt den 2 november 2017 förändrades vår livssituation drastiskt. Ut kom en liten tjej nästan två månader för tidigt, så liten och skör men ack så älskad. Jag var sammanlagt inskriven i drygt en månad på Danderyds sjukhus medan Daniel drog det stora lasset hemma. Att inte få spendera den första tiden med en nyfödd tillsammans gjorde mig ledsen samtidigt som det inte fanns någon annan utväg. Alisia behövde sjukvård och Theodor och Alva-Li som turades om att vara förkylda behövde en trygghet där hemma. Jag saknade ihjäl mig efter dem. Daniel kom till oss så fort möjlighet fanns men det var ofta jag saknade honom där. När Alisia sjönk i syresättning och behövde en syremask, när de tog blodprover i huvudet på henne eller när jag ville ta en dusch är bara några av de stunder jag önskade att vi var två. Världens bästa mamma och mormor kom och avlöste mig i en vecka nattetid och både familj och vänner har varit fantastiska med sitt stöd, för mig och för Daniel.
När vi äntligen blev utskrivna från hemsjukvården väntade flytt och vi packade ned hela bohaget efter att ha bott 14 månader hemma hos Daniels pappa i väntan på vår nyproduktion. Vi överlevde en flytt med tre barn och hund relativt smärtfritt och även här fick vi fantastisk hjälp. Vi hann inte mer än att bo in oss innan vi insåg att vi skulle behöva packa ned det mesta och flytta till en tillfällig bostad. Nyproduktionen hade några besiktningsanmärkningar som behövde åtgärdas och det i en tom lägenhet. Denna flytt kom däremot att bli den mest påfrestade tid vi gått igenom och under allt flyttkaos upptäckte de en tumör i Måns mjälte och min farfar somnade hastigt in. Jag har svårt att ta in det som hänt och kämpar på för barnen, det gör vi båda! På mindre än ett år har fem familjemedlemmar gått bort och den sorgen sitter i än idag. Flera gånger har jag velat dra täcket över huvudet och inte kliva upp men barnen gör det hela mycket enklare. Stundvis blir vi väldigt frustrerade när de testar vårt tålamod i en påfrestande situation likt denna, något annat vore väl konstigt, men det är också tack vare dem vardagen löper på och vi försöker ta vara på alla fina stunder tillsammans.
Vi vet ännu inte när vi kommer att kunna flytta tillbaka men förhoppningsvis är det snart. Jag är däremot väldigt tacksam över att byggbolaget sköter sin del och har hjälpt oss att göra det bästa av situationen.
Jisses vad jag älskar dig, vår tredje pusselbit. Du hade bråttom ut och med dig tog du stormen. Klarar vi det här klarar vi allt.
Senaste kommentarer