Detta inlägg skrev jag när Alisia var några veckor och vi fortfarande bodde hos min svärfar men som aldrig publicerades. Jag blir alldeles känslosam när jag läser igenom inlägget såhär flera månader efter att det skrivits.
”På bara några veckor har Theodor växt enormt i våra ögon. Till viss del kan det bero på hans nya frisyr, som gör att han ser flera år äldre ut, men framförallt så är det alla nya känslor, frågor och handlingar som har fått honom att växa. Hur han tar hand om sina systrar och ser till deras välmående, hur han säger de rätta sakerna vid precis rätt tillfälle och hur han uppmärksammar andras känslor. Detta tror vi främst uppstod i samband med att han blev storebror för andra gången. När Alva-Li föddes var han så pass liten att det mesta gick av bara farten men nu är han mycket mer medveten och ibland blir han väldigt påverkad. Att vi var inlagda på sjukhus de första veckorna i Alisias liv har skapat en viss ängslighet hos honom och han nämner ofta att han är glad över att vi alla är samlade igen. Jag tror att det finns ett speciellt band mellan honom och Alisia. Inte i den benämning att han och Alva-Li inte har ett särskilt band sinsemellan, för det har de utan tvekan, detta är bara annorlunda på något vis. Otroligt fint att se.
Det har varit viktigt för oss att både Theodor och Alva-Li har fått vara delaktiga i processen med Alisia, alla sladdar, tillskott och extra kontroller för att med egna ögon se att allt vi gör är för lillasysters välmående. När hon var nyfödd kunde hon upplevas som väldigt sjuk med plåster i ansiktet, sladdar i näsan och på magen samt ett rörelselarm som ständigt var igång och detta ville vi avdramatisera så gott vi kunde. De har fått följa med till sjukhuset för att träffa läkare, de har suttit bredvid vid sondmatning (som tack och lov är över) och de har fått vara nära henne från start.
Theodor är en känslomänniska och i största mån försöker vi uppmuntrar honom i alla hans känslor. Han finner glädje i det lilla och hans lycka är genuin. Jag ser hur stolt han blir över sig själv när han klarar av någonting som vi annars brukar hjälpa honom med och det får honom att växa som person. Jag blir alldeles rörd när jag tänker på hans stora leende som går från det ena örat till det andra när han får hjälpa till med middagen. Vi talar däremot också om för honom att det är okej att känna andra känslor såsom att vara ledsen, upprörd och uppgiven. Vi är öppna med våra känslor och barnen vet att vi finns här för att dela ut kramar, stötta när så behövs eller muntra upp. På sistone har vi pratat mycket om tårar, att de inte bara kommer när man är ledsen, arg eller har ont utan de kan komma när man är lycklig eller upplever något som fint.
För några veckor sedan sköljde en känslovåg över Theodor och vi satt länge i soffan och bara höll om varandra. Han grät men visste inte varför. Mycket talade för trötthet samtidigt som han berättade hur mycket han älskade alla i familjen. vi var hembjudna till Michael och Lisette men han ville stanna hemma med farfar. Vilket han också gjorde.
Det är inte konstigt att barn trotsar, eller testar som jag hellre ser det. När de föds är de som oskrivna böcker men vartefter tiden går fylls sidorna i. Jag tar min uppgift som vägledare, bollplank och stöttepelare på största allvar och att mina barn skall känna sig älskade och behövda är mitt högsta prio. Men hur mycket kan man egentligen förvänta sig av en treåring? Barn behöver testa gränser för att veta vad som är okej. De kommer mest troligt att testa mer än en gång men så länge vi kan kompromissa eller hitta en lösning som passar för just den situation tycker jag att det är okej. Jag försöker att välja mina strider och tänka på hur jag lägger fram en fråga eller ett påstående. ’Vill du borsta tänderna’’ ger barnet en valmöjlighet och att de sen inte får välja sitt svar kan lätt trigga igång en strid. Istället försöker jag säga ’nu är det dags att borsta tänderna’. Förstår ni hur jag menar?
Jisses vilket luddigt och långt inlägg men det är inte lätt att formulera sig kortfattat när det finns så mycket att skriva om denna fantastiska kille. Världens finaste son, storebror och vän! Jag älskar ihjäl mig i dig.”
Senaste kommentarer