I snart fyra veckor har både Theodor och Alva-Li varit hemma från förskolan för att minimera risken att ta hem baciller från förskolan. Än så länge har vi klarat oss från sjukdomar (peppar, peppar) och det gläder mig att vi alla får uppleva första tiden med bebis hemma tillsammans. Däremot börjar barnen klättra på väggarna trots att vi gör vårt bästa för att kombinera lugna stunder med massa bus, lärande och pyssel. Att gå utanför dörren känns däremot som ett jätte projekt och jag har enbart varit utomhus två gånger, en gång när första snön föll och idag när vi hade ett återbesök på Danderyds sjukhus. Om ärenden behöver uträttas eller om barnen vill gå till parken har Daniel fått ta det ansvaret.
Det var längesedan jag skrattade så mycket som jag har gjort de senaste dagarna och jag upplever att barnen förstår när de gör någonting roligt på ett helt nytt sätt. De försöker skoja och skämta och vi alla skrattar tillsammans så vi kiknar.
I förrgår övade vi på kullerbyttor i soffan och när Theodor skulle göra en kullerbytta utan att jag hjälpte till fick han inte tillräckligt med fart och hamnade lite på sniskan. Jag motiverade honom till att ta lite mer sats och tillbaka fick jag den mest genuina kommentaren, ”men mamma det var en engelsk kullerbytta”. Detta kommer jag att leva på länge haha.
Na na na na na Batman.
Senaste kommentarer