Jag kan ärligt talat säga att det känns som om att mitt tålamod håller på att ta slut. När det gäller det mesta faktiskt. Den största boven i dramat är garanterat sömnen och alldeles för lite sömn, gnälliga barn och stressiga dagar går inte hand i hand. Jag kan tillägga att det inte enbart är barnen som är gnälliga. Jag är sjukt gnällig för tillfället och det hela håller på att eskalera haha. En ond cirkel som måste brytas.
Tröttheten har tagit över och jag orkar inte vara konsekvent, jag har ingen större lust till att leka och jag räknar ner timmarna till läggdags. Självklart får man ha sådana dagar men när jag känner att bägaren sipprar lite mest hela tiden påverkar det även min ångest och jag börjar tvivla på mig själv som mamma. Hur kan alla andra orka leka hela tiden? Eller är det bara så det ser ut i medier? Hur kan alla andras barn vara så nöjda medan mina ligger och skriker på golvet när jackan inte går att knäppa? Hur kan alla se så piffiga ut medan jag går runt i samma kläder som alla andra dagar? Ja ni förstår, jag har inte världens bästa dag. Det var annat förr haha. Däremot försöker jag tänka på att det är något vi går igenom just nu och det kommer att bli lättare. Eller snarare, sömnproblemen kommer att bytas ut mot någonting annat. Jag försöker även intala mig själv att det måste vara tufft emellanåt för att uppskatta det vardagliga och finna glädjen i det lilla.
Jag är precis hemkommen från föräldramöte med Theodors bas och det behövdes minst sagt. Det var skönt att få höra vad andra föräldrar tycker och tänker med situationen på basen och inte minst få höra det ur pedagogernas synvinkel. Våra känslor bekräftades och det är någonting som håller på att förbättras. Förhoppningsvis.
Idag har jag fått pussa på familjens minsta och nyaste prinsessa, Melanie. Mosters hjärta.
Senaste kommentarer