Jag är så ledsen! Ni vet hur man som förälder gör allt för att skydda sitt barn, precis allt. Idag var jag chanslös mot bebin och han gjorde sig illa. Dom senaste nätterna har Theodor fått sova mellan mig och Daniel för att vi snabbt ska kunna ge honom nappen vid uppvak. Han vaknar flera gånger på nätterna och för att jag åtminstone ska få någon timmes sammanhängande sömn nu när tänderna är påväg upp i raketfart har vi valt att göra så. Idag var sista gången! Jag älskar att ha honom nära och att vakna när han slänger upp sina små fötter på min mage.
I morse gjorde Theodor morgon redan vid 05.45. I hopp om att han skulle somna om fortsatte jag att blunda medan han låg bredvid och jollrade så vackert. Rätt som det var hörde jag en duns och han låg på golvet. På Theodors sju månadersdag till råga på allt. Jag måste ha slumrat till på någon sekund och Theodor såg sin chans att ta sig till fotändan och tog ett kråltag för mycket. Åh, jag får så dåligt samvete av att det här hände. Det borde aldrig ha hänt! Hädanefter sover Theodor i sin spjälsäng.
Nyss var du såhär yttepytte och rörde inte många fenor. Nu kan jag inte släppa dig med blicken för då har du röjt och levt loppan. Älskade du, skräm inte mamma sådär igen!
Du ska inte känna någon skam över det! Sådant händer, det kommer hända mycket i hans liv som du önskar att du kunde skydda honom ifrån, men du är mänsklig, som alla andra, bara superhjältar i filmer kan rädda i sista sekund, men i verkligheten finns det inga superhjältar. Jag kan förstå din känsla, men det är absolut inget du ska grubbla över eller känna skam över. Du verkar vara en så bra mamma :).
Tusen tack för dina värmande ord! Jag försöker att vara överallt och ingenstans för att just sådana här saker inte ska hända men det går inte. Tyvärr är jag ingen superhjälte men jag är glad över att det gick så pass "bra" som det gjorde. Kram
Hänt här också, man får hjärtklappning men de överlever! Du är absolut ingen dålig mamma för det!
Tack snälla! Det "glädjer" mig att veta att det händer hos dom flesta familjer och att vi inte är ensamma. Missförstå mig rätt. Jag är livrädd för vad som komma skall i framtiden när han lär sig cykla, springa osv. Kram
Nej usch vilken hemskt känsla. Men jag kan trösta dig att du är inte ensam, tyvärr har vår dotter också trillat ner från vår säng på precis samma sätt som hos er. Man känner sig som en urusel mamma. Hoppas ni får en underbar helg ändå 🙂
Det var verkligen hjärtskärande. Det är otroligt egentligen hur mammainstinkten sätter fart och innan han trillade ner vaknade jag och hann höra dunket. Lilla hjärtat. Men som tur är gick det väldigt bra och han klarade sig ifrån bulor osv. Det känns faktiskt skönt att veta att vi inte är ensamma om denna tråkiga insident. Tack detsamma! Kram