Barn går igenom olika faser (liksom alla människor), på gott och ont, och i detta nu befinner sig Theodor i en, låt oss kalla det, svårtolkad fas. Antingen är det guld och gröna skogar eller så är det svackande dalar. Theodor har under en period börjat protestera med små utbrott där han lägger sig ned på golvet och gnäller, han slänger saker i backen och har börjat slåss. När han är glad är han väldigt glad och visar det tydligt men när han får ett nej brister det. Det känns som om att vi gör allt för att uppvakta Theodor för att slippa dessa utbrott. Låt mig säga såhär, det är utmattande att leka clown från det att han vaknar/blir hämtad från förskolan tills det att han ska sova. Missförstå mig rätt, jag älskar att spendera tid med min son och att busa med honom är bland det bästa jag vet men vardagssysslor som att laga mat är nödvändigt, hos oss har det blivit en kamp. Om inte Theodor får som han vill, blir buren, får äta en macka istället för mat osv slänger han sig på golvet.
Personligen kan jag tycka att det är bra för barn att kunna koncentrera sig på att pyssla med något eget i minst fem minuter men han vill att man ska sitta med precis jämt. Det är otroligt mysigt men jag måste också få gå på toa. Hans nattningar i eget rum tar numera uppemot två timmar vilket innebär att jag och Daniel inte får mycket egentid eller kvalitétstid för varandra.
Theodor har utvecklats något enormt på bara några veckor och bär på många nya känslor. Vi försöker uppmuntra alla känslor och det är lika okej att vara arg och ledsen som glad. Dock är det inte okej att slåss eller slänga saker. Har ni någon erfarenhet av detta? Hur hanterade ni dessa nya beteenden och hur länge höll detta på?
Att handla utan vagn var inte mitt smartaste drag så en kundkorg och majskrokar fick bli räddaren i nöden. Mellan dessa bilder nedan skiljer det sig ungefär ett år.
Vi har likadant här! Så fort hon inte får som hon vill det utbrott som gäller. Hon slåss och slänger sig på marken. Angående nattningarna är de också galet långa just nu :/
Min son på 18 månader har börjat att slåss också.. och får även sina utbrott när han inte får som han vill. När det gäller att han slåss, så säger jag bara nej, ibland lugnt och ibland argt. Inget av det brukar hjälpa, men när jag ber han att klappa snällt så hjälper det ibland för stunden. De råd som jag har fått är bara att säga nej och visa alternaitv för vad barnet ska göra istället. Hoppas att det går över snart.. vet att det är väldigt påfrestande.. Kan tillägga att han sover väldigt dåligt, vaknar och skriker (typ i sömnen) varje natt. Jag tror allt detta kan ha att göra med att han har börjat förskolan. det känns som att det är någon slags separationsfas eller något sånt.