Första september och hösten stod som redo i morse med både löv på backen och regn. Jag älskar sommaren men på något vis längtar jag efter höst och vinter. Jag vill åka pulka med Theodor, mysa i höstmörkret och boa inför lillasyster som kommer i vinter.
Theodor fick nytta för sina regnkläder och stövlar idag på förskolan och vid hämtning fick vi höra att det hade varit en bra dag för att vara Theo. Det är som dag och natt enligt pedagogerna, på förmiddagen är han ledsen, äter ingenting och med lite tur lyckas dem distrahera honom med bilar. På eftermiddagarna leker han och de får uppleva en glad Theodor. Idag hade han både ätit bra, somnat snabbt och lekt. En enorm lättnad att få höra om hans framsteg. Jag vågar dock inte ropa hej än.
Er släpper jag aldrig taget om. Aldrig.
Mina älskade killar!