Igår gick jag igenom Daniels telefon i hopp om att finna någon fin bild på oss två. Jag hittade ingen. Hur kan det vara möjligt att vi aldrig fastnar på bild tillsammans? Istället hittade jag några bilder som jag aldrig tidigare har sett från förlossningen med Alva-Li. Jag blev rörd till tårar. När jag tittar på bilderna minns jag dagen som igår, känslorna och den enorma kärlek som vi direkt kände för vår dotter när hon las på mitt bröst. Sekunderna innan jag tog i för att krysta ut henne tittade jag på Daniel och sa ’nu kommer hon’ och efter ytterligare några sekunder hörde vi ett skrik. Att kärleken mellan mig och Daniel skulle kunna skapa något som kom att bli hela min värld. Jag är löjligt stolt över båda mina barn och över att min kropp har burit, förlöst, matat och åter läkt inte bara en utan två gånger. Förhoppningsvis får jag uppleva ännu en graviditet och förlossning i framtiden.
Bilderna är oredigerade och tagna direkt i stunden.
Senaste kommentarer