Nu tänka jag skriva ett brutalt ärligt inlägg som jag har dragit mig länge för att skriva. Jag är alltid ärlig i bloggen men jag väljer att avstå från att dela med mig av de saker som jag anser är något för privata för att läsas av allmänheten. Den senaste tiden, låt oss säga veckan, har jag haft en känsla som inte riktigt går att ta på. Jag har försökt att förklara för Daniel så gott det går och han finns alltid där men den går inte att beskriva. Känslan är ny och jag har aldrig känt så här förut. Jag tror att jag har fått uppleva ångest. Det händer väldigt mycket i vårt liv och jag är inte säker på att vi har tagit rätt beslut med att flytta redan nu (jag trivs så himla bra), att jag ska spendera ca ett år av min sista mammaledighet hos svärfar (som jag för övrigt är innerligt tacksam över. Han är fantastisk som hjälper oss med boende men det är alltid speciellt att bo hos någon annan), min operation och stressen som medkommer med den tidspress vi har. Sen tror jag också att min kropp fick genomgå en riktig bergochdalbana i och med spiralen och uttagningen av den.
Vissa dagar kan jag ha legat i soffan med något av barnen i famnen, varit världens lyckligaste över allt och alla jag har i mitt liv men ändå känt mig kvävd. Kvävd av en känsla som i sin tur har gjort mig handlingsförlamad. Jag orkar ingenting och när jag ska sova känner jag hur paniken kommer smygandes. Idag känns det bättre och förhoppningsvis var det en kortvarig känsla. Jag har ingen som helst anledning till att ha ångest och det är inte över någonting speciellt utan snarare att allt kommer på en gång och att jag inte har hunnit bearbeta förändringarna.
Men! Det låter ju som att du faktiskt har flera anledningar till ångest – du kan ju rabbla upp flera exempel till och med. Jag har också lidit av ångest (mer grov sådan som var konstant varje minut + flera panikångestattacker per dag under ett år).. Det är hemskt med ångest.
Från den dagen jag accepterade ångesten och tillät mig själv att vara rädd, orolig, ledsen osv. Det vill säga – KÄNNA. Sedan jag tillät mig att känna så avtog ångesten drastiskt.
Hoppas att det är övergående!
Kramar
Vill bara berätta om min egen erfarenhet, fick utmattningssyndrom över en natt, efter ett mycket hektiskt år med karriär, barnafödande och. Viljan att göra ALLT, för att ALLT var ju så roligt. Fattade inte att man kunde få hjärnstress pga alla intryck, för jag hade verkligen kul men det var hektiskt. Kan bara rekommendera mindfulness för att få inre ro. Tankesättet har gett mig ett nytt liv med andra perspektiv. KRAM och ta hand om dig! Dina barn vill ha en välmående mamma som tar hand om sig själv. Vi bör tänka mer på vad vi lär ut våra barn, i detta (tyvärr) speedade samhälle.