I lördags höll vi i Alva-Lis första kalas för släkten och de allra närmsta. Med tanke på flytten och att hon fortfarande är ganska liten valde vi att anpassa det därefter och ingen var nöjdare är kalasbarnet. Jag tror inte att jag såg henne missnöjd en endaste gång, snarare överlycklig. Jag var lite orolig för att det kunde bli mycket på en gång för Alvis men hon fann sig i situationen och frossade i godsaker, paket och kramar. Jag blir rörd av bara tanken på hur många det är som verkligen bryr sig om min lilla familj och främst mina barn. Det lektes, stojades, hoppades i sängar och dansades i timmar innan de första gästerna avvek. TACK TACK TACK till alla er som kom för att fira vår dotters första födelsedag! Att det redan har gått ett år sedan hon kom..hua.
Barnens faster med sambo stannade kvar för att på kvällen vara barnvakt åt två trötta hjältar medan jag och Daniel fortsatte kalasfirandet hos Sandra som fyllt 25. En väldigt lyckad kväll som inte slutade allt för sent för oss. Ett barnkalas är mer påverkande än man kan tro.
Senaste kommentarer