ÄNTLIGEN ligger snön som ett vitt täcke på marken och dagarna känns lite ljusare. Jag har aldrig tidigare känt av någon höstdepression men i början på denna höst kände jag tendenser till att vara nedstämd. Jag vet inte om det beror på att det är mörkt och grått ute eller om det faktiskt hade att göra med att jag och Daniel befann oss i en svacka. En svacka som vi nu har talat ut om och jag hoppas att även förhållandet ljusnar och att vi är mer lyhörda. En relation behöver vårdas och inte minst med två små som tar upp större delen av vår vakna tid.
Idag föll stora snöflingor och Theodor blev överlycklig när han vaknade och såg ut. Han klädde på sig sin overall utan protester och vi åkte till förskolan i hopp om att barnen skulle vara ute. Tyvärr var de inne hela dagen och när jag hämtade Theodor puttade han bort mig och skrek. Jag fick inte hämta honom utan det skulle pappa göra. Det sårade mig lite att han inte alls var glad över att se mig och han var arg väldigt länge innan vi kramades och blev sams. Förskolepedagogerna talade om för mig att han hade protesterat mycket idag med både maten och vilan så mest troligt hade han en mindre bra dag.
Efter lämning åkte jag direkt hem till Therese för att äta brunch med henne och Emelie men framförallt för att träffa deras nytillskott Alexia. Så ljuvligt söt!
Min lördags frukost.
Senaste kommentarer