Om det är någonting jag har svårt med så är det att säga nej. Jag sätter alldeles för hög press på mig själv vilket ofta leder till stress. Om det så är att träffa en vän när jag vet att jag egentligen borde ta igen förlorad sömn, ta hand om tvätthögen som växer för att få inre ro, vara en perfekt mamma, stressa över planeringen inför min 25 års fest eller för att uträtta alldeles för många ärenden. Ofta lyckas jag dessutom boka in allt på samma dag. Någonting som jag däremot har blivit tvungen att tacka nej till på sistone är olika eventinbjudningar vilket jag tycker är oerhört synd då jag verkligen skulle vilja gå. För mig själv. Jag har bloggat i sex år nu och jag ser det som en belöning av mitt bloggande. Att ni tycket om det jag publicerar och att jag har börjat synas mer hos olika företag. Jag har fått frukostinbjudningar som börjar klockan 08.30 och eftersom att jag lämnar Theodor på förskolan klockan 09 hinns det inte med. Även om jag skulle välja att hålla honom hemma just den dagen vet jag inte om jag skulle stå ut med att gå på ett fint uppstyrt event alldeles ensam med två barn. Dessvärre har även flera inbjudningar kommit när vi har tid hos talpedagogen med Theodor. Mer om det i ett eget inlägg.
Det jag ville komma fram till med detta inlägg egentligen är inte att jag inte har möjlighet att gå på olika event utan att idag sitter jag med alldeles för mycket på min ’to do list’ och jag vet inte om jag hanterar stressen rätt. Alva-Li är inne i en tuff period med få timmar sömn och det jag egentligen behöver är inte möjligt i detta nu. Nämligen semester. Jag antar att jag inte är ensam om denna önskan?
Igår hämtade jag ut ett gigantiskt paket i samarbete med Jollyroom och gissa om vi hade en glad kille som vaknade i morse när han insåg att det var han som skulle få öppna det.
Senaste kommentarer