Av veckans alla dagar är tisdagar väldigt tidspressade från det att Daniel och barnen kliver innanför dörren till nattning. Theodor har bamsegympa och på en halvtimme ska han hinna äta för att få energi, byta om och komma iväg. Under denna halvtimme är det till stor fördel om han inte tappar humöret och det är viktigt att varken jag eller Daniel förmedlar någon stress. En stressad situation bådar inte gott, speciellt inte med barn. När vi kommer hem igen är klockan närmare sju och därmed sovdags men efter ett gympapass behöver han återhämta sig och får en kvällsmacka i soffan. Ja ni förstår, klockan springer iväg och av erfarenhet får vi räkna med ytterligare en halvtimme/timme innan barnen kommer i säng. Det är absolut inte hela världen om dem inte sover prick klockan sju men det märks så tydligt dagen efter när väckarklockan ringer.
Jag och Daniel sitter bänkade framför Sverige-Holland matchen, eller snarare, jag sitter i soffan med datorn i knät, chokladen på magen och juicen i den ena handen medan Daniel följer matchen. Måns ligger tätt intill och bebis gör volter. Idag kom remissen till tillväxtultraljudet och tack vare er känner jag mig något lugnar till dess.
Senaste kommentarer