I veckan läste jag ett inlägg skrivit av Stefan Lagergren, tillsammans med sin fru Angelica Lagergren driver dem bloggen herrochfrulagergren, som handlade om vem det är som bestämmer om att skaffa fler barn. Jag kände igen mig så väl i det han skrev och Stefan beskrev mitt och Daniels dilemma mitt i prick. Inlägget finner ni HÄR. Daniel tänker som Stefan och menar att det är småbarnsperioden som till stor del avgör hur många barn de vill ha. Nu vill jag inte att ni missförstår mig när jag skriver ”vill ha”. Jag är fullt medveten om att det inte bara är att ”skaffa” barn osv. Vi har själva varit med om två missfall och det var något av det tuffaste jag varit med om. Jag försöker förklara för Daniel att barnen är små en väldigt kort tid och att vi klarar oss igenom det men i och med att det också är den mest påfrestande tid kontrar Daniel med att han vill att förhållandet ska hålla, vilket givetvis är klokt sagt men jag är säker på att vi skulle klara det!
Jag har enda sedan jag var liten älskat barn, velat ha en stor familj, arbetat som barnflicka och har fyra småsyskon själv. Om jag får önska och drömma ser jag att vi i framtiden får ett tredje barn men i och med att Daniel känner sig fullständigt klar med allt vad bebistiden heter så känns det väldigt långt bort. Precis som Stefan beskriver det vill han inte beröva Angelica på en av hennes högsta önskningar bara för att och det är lite så jag känner nu. Att Daniel sätter sig på tvären medan jag går med en otrolig längtan efter en stor familj. Jag kan definitivt vänta i några år och förhoppningsvis ändrar han sig i takt med att Alva-Li och Theodor blir äldre. Jag kunde inte vara lyckligare som är mamma till två fantastiska barn och jag uppskattar varenda sekund tillsammans med dem och om Daniel aldrig kommer att ändra sig så är jag evigt tacksam för det fina vi har. Men vem är det egentligen som bestämmer om att skaffa fler barn? Hur ska man kunna kompromissa?
Senaste kommentarer